Tung och trött.....

Jag har nog aldrig känt mig så tung och så trött. Att stå på ett ben och dra på sig strumporna börjar faktiskt göra riktigt ont och att gå en längre sträcka är det inte tal om. Det sliter och drar i bäckenet och jag blir andfådd av att bara tänka på motion. Jag hoppas det är en fas, jag hoppas det går över.

 Men gör det inte de så är jag tacksam i alla fall, jag har faktiskt tur! Jag slipper jobba, jag har inga barn att ta hand om och jag har inga direkta måsten. Jag har världens underbaraste Martin som håller om mig när det känns svårt, torkar mina tårar när dem rinner, säger att jag är fin och diskar när jag gnäller. Det är bara 66 dagar kvar och med honom vid min sida är allt bra! Det är kärlek.

Jag tänkte försöka åka till biblioteket idag och låna någon bok att begrava mig i så dagarna går lite snabbare. Har ni några bra boktips??