Mina Pojkar

Mina pojkar <3
Martin och Tino

Idag är sista dagen på Martins 10 pappadagar, så i morgon börjar det på riktigt. Vad nu det är.. Vardagen kanske.. Livet som föräldrar, vardagslivet med vår lilla Tino. Blandade känslor! Både spännande och läskigt!

Kärlek

Sömnbrist och kärlek

Jag minns knappt dagarna som gått sedan vi kom hem från BB, sömnbristen gör sig till känna där..Närminnet tar stryk. Vi ammar, gosar, ammar och byter blöjor, sover någon timma i stöten och ammar lite till. Dag 3-6 grät jag, förtvivlad över att dagarna flöt ihop, orolig för allt och ingenting. Nu känner jag mig sakta bättre och bättre, jag orkar gå ett steg längre för varje dag. Vi tar en timma i taget. Njuter av varje sekund.

Jag älskar min familj <3

Baby blues och mjölkstockning

Rödgråtna ögon och bröst som gör djävulskt ont.. Men du är fortfarande det vackraste vi sett!!

Martin är underbar, tar hand om oss, älskar oss och förstår.

Och som Stålmannen kom du till oss..Tino

Vår lilla gosse Tino. 2012-08-15 kl. 13:57 så kom du, likt Stålmannen med båda händerna under hakan, ut till oss. Du vägde 3620 gram och var 50 cm lång. Du är den finaste lilla killen vi sett!!

Allt gick bra och vi mår bra!! Igår eftermiddag kom vi hem från BB och nu myser vi bara, snusar bebis hud, ammar, byter blöja och tittar förundrade på varandra. Tar hand om varandra och älskar varandra mer än någonsin!

Skriver när det finns tid och ork! Tänkte börja skriva en förlossningsberättelse så fort jag är lite varmare i kläderna.

Puss från oss <3

konst på konst - GULD

Målar en till tavla i väntans tider, den här gången till Lilla Anna.

Jag älskar guldfärgen jag valde. Så härlig att måla med, så fin att titta på och så mysig att fotografera. Så det fick bli lite fotokonst på min tavelkonst.

:-)

Jag har beställt ett Belly bandit..

Efter mycket om och men har jag beställt en sån här, Belly bandit, som ska hjälpa till att hålla allting på plats efter förlossningen, slanka till midjan och påskynda återhämtningen av magmusklerna som glidit isär under graviditeten... Om inte annat tror jag att det är en gudagåva för ryggen när man ska fortsätta bära på sitt lilla hjärta fast utanpå magen. Jag hoppas det är lika skönt som det ser ut.

I morgon går jag in i vecka 40 och jag skrev ett långt inlägg om min vecka 39 förut som jag dumpade i skräpkorgen. Jag gnäller ju bara, jag tycker ingenting känns bra och mitt andra namn är numera ENORM! Jag tycker det är sååå jobbigt att vara så här stor. Ingenting känns roligt, ingenting känns fint och inte ens ett frisörbesök fick mig att känna mig bättre. Snarare värre.

Jag tittar på alla fina kläder i skyltfönstren och längtar efter min kropp, den som kan knyta skorna utan att kväva mig. Den som kan ligga på mage och den som kan springa sista biten till spårvagnen utan att känna mjölksyra från tårna upp till armhålorna.... Jag längtar efter att få känna mig smidig igen. Och självklart längtar jag efter vår bebis, längtar efter det alla pratar om. Det fantastiska med att föda barn. Kraften och självförtroendet som kommer med att ha lyckats föda fram ett liv.

Jag längtar efter att få vår lilla pojke på magen och att få räkna hans fingrar och tår. Längtar efter det som vi pratar om varje dag. Vårt nya liv, vårt nya liv som 3!

I morgon är det en vecka kvar till beräknad förlossning. 7 dagar.

Akryl målning

Skiss

Himmlen

halvklar

Den färdiga tavlan

Här är den senaste tavlan som jag gjort, med motiv av statyerna på påskön. Jag fick en beställning av en vän här i Norrköping och jag antog utmaningen. Så nu håller jag tummarna för att han gillar den och vill köpa den!

Irriterad

Vilket skit besök hos barnmorskan då..
Hon var mer upptagen med att visa den nya barnmorskan hur man gjorde med allt, än att bry sig om mina känslor inför förlossning och dem kommande veckorna av väntan. Den nya barnmorskan som skulle lära sig rutinerna for igenom undersökningarna osäkert och vi fick bara lyssna på vårt lilla hjärta ynka 5 sekunder.

Nej jag är irriterad och besviken.Och Martin som tog sig tid att följa med fick inte mycket för det. Han blev lika störd som jag av det oproffsiga bemötandet. Bebis kom nu så jag slipper gå dit igen den 20:e!!

Efter besöket så åkte vi in till stan och åt kyckling kebab på Istanbull och hela utflykten slutade med att vi tittade på förlovningsringar. Jag älskar dig!

Vecka 39

13 dagar kvar, Jag sover 12 timmar per dygn
Väntar....
Längtar....
Undrar...
Vaknar på natten och känner efter... nej bara mesiga förvärkar än så länge. Går upp och går ett varv i lägenheten, inhalerar nattens lugn. Lägger mig igen  i varma lakan, bredvid dig. Smeker ditt hår, tar din hand och somnar om.

Idag ska vi till BM och jag hoppas det blir sista gången vi får lyssna på ditt lilla hjärta genom en apparat. Nu vill vi lägga kinden mot ditt bröst och höra vårt lilla, lilla hjärtat slå mot vår hud.

<3

Likt en höstdag

Idag öser regnet ner och himlen är grå likt en höstdag. Jag stannar inne, lyssnar på Kapten Röd och målar.

En fråga..

Jag fick en fråga på FamiljeLiv om varför jag och Martin skulle vara med i tidningen?

Jag fick frågan om att vara på omslaget från Ulrika, en släkting till mig, som precis tagit över tjänsten som chefredaktör. Hon tyckte det skulle vara roligt att göra en artikel om mig eftersom hon sett mig sedan jag var liten. Och så ville hon skriva lite om mig och Martin som unga föräldrar. Och vi tyckte det skulle vara ett fint minne så vi tackade ja. :-)

Första Augusti

Martin tog lite bilder under fotograferingen igår. Här är några av dem:

Mina svullna fötter passade tyvärr inte i några av skorna som dem hade valt ut så det fick bli fotografering i strumporna och tillslut i mina converse. På bilden ser vi stylisten i bege, formgivaren i rutiga byxor och fotografen i svart.  

Martin fotade några bilder på mig i pausen. Lilla magen i vecka 38.
Kläderna till omslagsbilden.

Håret jag och magen och i bakgrunden flyger formgivaren förbi.

Stylisten bättrar på sminket och håret mellan bilderna.

Stylisten bättrar på sminket och håret mellan bilderna.

H'är är kläderna till artikeln i tidningen, vi tog också bilder med mig och Martin tillsammans, men tyvärr fick jag ingen bild på det. 

Det var verkligen häftigt att få bli proffs sminkad och fixad av en stylist, en jätte duktig tjej från Gävle. Hon hittade verkligen mina färger och jag kände mig super fin! När vi var klara verkade alla nöjda och jag fick fina komplimanger från både fotografen och från formgivaren till tidningen. Det var ganska jobbigt, varmt och det var konstigt att stå i centrum. Men det var en väldigt rolig upplevelse och jag ångrar det inte för en  minut.

Numret kommer ut i oktober och jag kan knappt vänta. Ni får hålla tummarna för att det blir ett omslag, för det här var bara ett "omslags-försök". Jag vet inte riktigt vad det innebär men som Ulrika, chefredaktören sa så är det så många kockar i soppan så hon kunde inte garantera ett omslag men en artikel i tidningen kommer det hur som helst att bli.

Jag fick en fin present av formgivaren som tack för att jag var med och
jag fick även massor med Föräldrar&barn tidningar av Ulrika.

Teething bling
Det här är ett snyggt halsband men också en bitring för bebis. Så smart och så gulligt! 

Dagen var inte slut efter fotograferingen och intervjun. Klockan 18 mötte vi upp Martins föräldrar och åt en underbar 3 rätters middag på Jensen Böfhous. Vi firade Martins pappa som fyllde 65 år i måndags och efter den långa goda middagen så tog vi tåget tillbaka till Norrköping.

Jag har då aldrig varit så trött och jag har aldrig haft så ont i ryggen. Jag stod större delen av resan hem från stockholm och väl framme i norrköping tog vi en taxi hem till oss från stationen. En riktigt minnesvärd och lyxig dag fick jag vara med om igår och idag är jag nöjd men fullständigt utslagen. Så nu blir det en slapp-dag på soffan och resten av veckan ska jag måla, ta det väldigt lugnt och vänta på vår Bebis.

Tack Min Fina Fina Martin för att du ställde upp och följde med igår. Jag älskar dig med hela mitt hjärta!