Jag har beställt ett Belly bandit..

Efter mycket om och men har jag beställt en sån här, Belly bandit, som ska hjälpa till att hålla allting på plats efter förlossningen, slanka till midjan och påskynda återhämtningen av magmusklerna som glidit isär under graviditeten... Om inte annat tror jag att det är en gudagåva för ryggen när man ska fortsätta bära på sitt lilla hjärta fast utanpå magen. Jag hoppas det är lika skönt som det ser ut.

I morgon går jag in i vecka 40 och jag skrev ett långt inlägg om min vecka 39 förut som jag dumpade i skräpkorgen. Jag gnäller ju bara, jag tycker ingenting känns bra och mitt andra namn är numera ENORM! Jag tycker det är sååå jobbigt att vara så här stor. Ingenting känns roligt, ingenting känns fint och inte ens ett frisörbesök fick mig att känna mig bättre. Snarare värre.

Jag tittar på alla fina kläder i skyltfönstren och längtar efter min kropp, den som kan knyta skorna utan att kväva mig. Den som kan ligga på mage och den som kan springa sista biten till spårvagnen utan att känna mjölksyra från tårna upp till armhålorna.... Jag längtar efter att få känna mig smidig igen. Och självklart längtar jag efter vår bebis, längtar efter det alla pratar om. Det fantastiska med att föda barn. Kraften och självförtroendet som kommer med att ha lyckats föda fram ett liv.

Jag längtar efter att få vår lilla pojke på magen och att få räkna hans fingrar och tår. Längtar efter det som vi pratar om varje dag. Vårt nya liv, vårt nya liv som 3!

I morgon är det en vecka kvar till beräknad förlossning. 7 dagar.