Något gammalt, något nytt

Sporra mig, jag harklar mig för att få stadig röst i min bringa
Entusiasmera mig, så jag tror på att jag orkar springa
Så jag orkar remma, remma ifatt min egen rusning
Så jag hinner fatt och kan ta tag, i min egen förtjusning

Jag behöver dina ord fyllda lungor, sprängas över mig
Känna din visdom hagla likt kulor av glas, ut från dig
Låta dem skrapa mitt skin, likt havet slipar en sten
Låt din sentens bli kraft i mina ben

2011-11-17